Jag älskar de där stunderna när det känns som leran dansar över drejskivan, när jag inte längre riktigt märker vad jag skapar, utan bara håller i och hänger med. Det samma gäller när jag skriver, eller målar. Tiden, som vi vanligtvis mäter den, är satt ur spel, och det är som att få kika in i hemliga rum en stund.

Mary i Alsen gav mig en sockerskål som hon gjort av björkrot.
- Lova att den aldrig hamnar i ett vitrinskåp och bara står och är fin. Använd den varje dag, sa hon.

Precis så känner jag med min keramik. Jag tycker om tanken på att någons händer håller om muggen jag drejat, skålen som tas fram varje frukost, tvålkoppen som håller tvålen fin och torr... och den självklara OSTBÅGESKÅLEN till fredagsmyset (och tisdagsmumset och...)

Jag vill att mina grejer ska användas ofta, ofta, istället för att hamna i finskåpet och damma.

Varje mugg, varje skål är handdrejad, formad av mina händer och därför skiftar de också i formen.

Jag heter Linda Ulvan och driver Konstnären och Kocken i Linköping. Jag anordnar även kurser, events och prova på-workshops.